Ibland står man där på den där gungbrädan som håller på att först tippa åt ena hållet, sen väger den över och håller på att tippa över åt andra hållet. Antingen kan det bli jättebra, eller så blir det inte bra alls. Nästan så att man bara vill gräva ner sig och stanna där tills det vänder.

Visst att det är motgångar som stärker en, men frågan är hur mycket man klarar innan man behöver något positivt? Det positiva måste liksom ta fart nu.

Take Care!