Precis innan sommaren satt jag med en kompis och pratade. Vi konstaterade att vi skulle göra den här sommaren till den bästa någonsin. Så säger man ju alltid. Denna sommaren har det verkligen hänt jättemycket, och samtidigt inte så värst mycket alls. Inte hälften av det man kanske hoppats på, men tillräckligt mycket saker man inte räknat med.

Studenten. Den sjukaste veckan någonsin. Fest, utekvällar och massor av förberedlser och förväntan. Vi hade det grymmaste flaket. Rök maskin och DJ. Och min klass var en samling av grymt fina människor. Vänners studenter. Alla glada lyckliga människor. Halvsjuka händelser.

Annars har sommaren bestått av jobb mest. Kul. Verkligen! Roliga kunder, och äntligen känner jag att jag får vara kreativ. Visst, till en vissa mån. Men ändå. Ingen tvingar mig att sitta och läsa saker jag inte bryr mig om. Jag får stå och prata med människor hela dagarna. Har jag det bästa jobbet eller? haha

Hösten närmar sig med stormsteg. Det gör inte så mycket. För det känns inte som att sommaren ens hann att komma riktigt. Med värmen och så. Ser nästan fram emot hösten. Stora halsdukar, varmare jackor samtidigt som man ser de färgglada löven falla från träden. Sätta sig inne framför en film med en stor kopp te när man hör regnet piska mot fönsterrutan ute i det riktiga höstrusket. Det ä nåt alldeles speciellt med hösten faktiskt.. Och denna hösten ska bli så bra den bara kan!

Take Care!

Panik blandat med glädje. Sjuk känsla. Ena stunden känner man hur glad man är. Sen blir man livrädd. För man vet inte exakt vad som händer sen. Efter alla år i skolan. Det är som att öppna en ny dörr ungefär. Man vet inte om man verkligen vill öppna den eftersom man inte vet vad som finns bakom. Ett nytt kapitel. Så det är väl nu det gäller. Att satsa, chansa och ta några risker. Utsätta sig för saker man tycker är otäckt. utmana och forma sitt eget liv.

Go natt.
Take Care!

Förtillfället känns det mesta himlans bra. Visst det är alltid vissa saker som gnager i bakhuvudet och drar ner ens humör och självkänsla. Men det känns verkligen som om det är mycket bra saker på gång nu. Det känns jätte fint. Kanske kanske kan det var min tur att ha lite flyt nu. Att lyckas lite. Att få glänsa lite. Man kan ju hoppas iallafall..

Take Care!

Kan man möjligen längta lite mera efter lite varmare väder? Iallafall lite vår. Då man kan ta fram vårjackorna. Gå runt i skinnjackan utan att frysa. Ha solglasögonen placerade framför ögonen för att inte bländas av solen. Äta den första glassen utomhus när det egentligen ännu är lite för tidigt för att fastna i de riktiga vårkänslorna. Ta på sig ballerina skorna och frysa om fötterna bara för att man verkligen vill tro att det är varmt ute och sommaren är på väg. När det är så pass mycket vår att man kan sitta ute på skolgården på rasterna och värma sig i solen. Ååh... Ge mig lite vår tack?  
 

Take Care!

Det är rätt sjukt egentligen. Är det okej att använda sig av kluriga ord som låter lite tjusigt bara för att sälja saker? Ord som ingen ens vet vad de betyder. Men ändå används de flitigt för att lura konsumenterna. Vill man inte ha nöjda kunder som förstår vad en produkt består av och vad den faktiskt är bra för och kan rekomendera vidare den? Eller vill de ha kunde som säger: men den här innehåller faktiskt det här, det här och det här. Men vad är det då? Nej ingen aning, men det låter ju snyggt. När blev det okej att använda ordbajseri för att förvränga människors hjärnor? 

Vill vi ha ett korkat samhälle? Eller vill vi ha människor som är medvetna om vad det gör och vad de använder för saker? Hej och hå med att vi måste hjälpa jorden att bli bättre och tänka på vad vi släpper ut och bla bla bla! Bullshit.

Nej jag tycker inte det är okej med reklam jag bara bli förbannad över och inte förstår..

Take Care!

Alltså.. Det finns så många vackra, söta, fina ord. Ord som beskriver eller bara ett namn på vad saker är.

Speciellt när det kommer till var djurs ungar heter blir jag förvirrad. Det låter ju så gulligt med tillexempel lamm, kattunge, valp, kulting eller varför inte killing?

Men kossorna! Kossa låter ju ändå lite sött. Men kalv. Jag förstår mig inte på det. Det är inget sött med ordet kalv. Jag undviker att ens lägga det ordet på min tunga. Jag tycker det låter slämmigt. Otäckt nästan. Lite groteskt kanske? Jag tycker ju egentligen att dessa små varelser är lika söta som alla andra små djur. Men just ordet.

Nej, i min värld heter det småkossor. Vilket kan få både den ena och den andra att fnissa, skratta eller rätta mig. I don´t care. Hur mycket gulligare låter det inte när man åker förbi en hage full av kor och deras ungar att utbrista: Titta på alla söta små kossor!  Jag tycker bara det är väldigt kul med just ordval.

Jag kanske är för fixerad vid ord. Men nog låter det sötare minsann. haha Eller är jag fullkomligt galen?

Take Care!

Jag är trött på den här osynliga mallen som faktiskt finns i vårt samhälle. Jag är trött på att man alltid ska behöva ändra på sig för att duga eller passa in. Eller, att man ska tro att man behöver det. När man var liten fick man höra att alla var unika. Och att det gjorde oss alla väldigt bra. Att vi var oss själva, och inte som varandra. Det är något alldeles för många glömmer bort. Att man är bra precis som man är, och behöver inte försöka vara som någon annan. Unikhet är något av det finaste som finns.

Jag minns när jag skulle börja sjuan. Hur man noga valde ut kläder och hur man skulle ha håret. Man ville göra ett bra första intryck på sin nya klass. Just då, den dagen. Klädde jag mig i precis de kläderna jag trivdes bäst i. Att man sedan, under hela högstadiet förändras och byter stil, det hör till. I högstadiet började jag komma på i hurdana kläder jag trivdes i, hur jag ville ha mitt hår och hur jag helst sminkade mig. Även om inte alla alltid tyckte det var så snyggt kanske. Men man måste ju ha en hel del missar i bagaget. Vågar man inte prova, kan man bara förlora.

När jag skulle börja gymnasiet, gjorde jag ett ganska stort fel. Jag, som brukade vara rätt flitig med kajalen och fortfarande är, vågade inte ha sotade ögon. Jag valde att sminka mig diskret den dagen. Och valde kläder som inte stack ut alltför mycket. Riktigt dumt. Det där var inte jag.

Visst, jag ser inte alltid ut sådan. Defenitivt inte. Men jag är inte heller den med jeans, t-shirt, vanliga gympaskor och endast lite mascara. Jag byter stil och blandar lite hej vilt. För att jag tycker det är kul. Men det måste ändå alltid spegla vem jag är. Man måste såklart anpassa sig lite. Alla stilar passar sig inte på alla ställen med alla sortes människor. Men man får aldrig glömma att man brukar klä sig på ett visst sätt, för att man trivs så. Man behåller stilen, men vrider ner volymen en aning.

Första intrycket är någon jag tycker är ganska intressant. Människor är långt ifrån alltid dem man tror att de är när först hat träffat dem. Därför tycker jag att de ska bli intressant att se vad det är för människor som börjar frisörlinjen i höst. Se hur de ändras under ett år.

Efter varje sommarlov får man lite som en ny chans att visa vem man är för nya människor. Detta året tänker jag ta den chansen. Jag tänker göra ett äkta första intryck. So what om de inte tycker jag verkar som en kul prick. Jag har iallafall visat vem jag är.

Flummigt inlägg. Någon som har någon åsikt om just första intryck? Skriv en rad band kommentarerna, Alltid kul att läsa = )

Take care!

Jag hatar känslan man får när man ser på en sorglig film. Man vet att det inte är på äkta. Men man känner sig så tom. Faktiskt så gillar jag istort sätt bara komedier. Romantiska filmer är så förutsägbara. Skräckfilmer tål jag inte.

Varför ska man sätta sig och titta på en film man ändå mår dåligt av? Det är ju ingen mening. Det finns dock sorgliga men söta filmer. Dem är okej. Annars så ska de vara roliga. Eller annorlunda.

Den enda "kärleksfilmen" jag kollat på och verkligen tycker är bra är Twilight filmerna. Annars är jag rätt tråkig när det gäller filmer.

Så är det med det. Haha.

Take care!