Lite trött på att inte veta vem man kan lita på längre. Vilka som faktiskt ställer upp. Inte bara tar utan även kan ge. De som faktiskt bryr sig. Man tror man kan lita på människor som sedan kan vända en ryggen när man minst anar det. Och det är inte roligt längre. Faktiskt. Ensam är stark? Jo kanske.. Man lär sig iallafall vilka vänner man ska hålla extra hårt i.

Det sägs ju att ens bästa vänner är de som känner till alla ens fel och brister, men tycker om en ändå och lite på grund av dessa brister. Idag saknar jag en av mina bästa vänner lite extra mycket. Henne jag kännt över halva mitt liv. Henne man kan ringa jätte tidigt på morgonen och hon blir inte ens sur om man råkar väcka henne då. Henne man kan sitta i timmar och bara dricka kaffe och prata strunt med. Eller prata 4 gånger på en dag jättelänge i telefon med om ungefär samma saker utan att tröttna. Hon som alltid ser på ens problem ur ett nytt, lite mer logiskt perspektiv. Just denna fina vännen saknar jag lite extra idag.

Take Care!