Kakorna är i ugnen.  Eller ja, vissa av dem iallafall. Vette tusan hur dem blir. De bara. . . kollapsade. i värsta fall får jag väl slänga ihop en sådan där helt traditionell äppelpaj. Hihi.

Iallafall. så är det något som stör mig en aning. Som jag tänkt på sedan det hände igår. Hur folk egentligen kan vara  ås falska. I skolan har vi ett kapprum, det är bara frisörerna som har nyckel in dit. 3:orna var ute på APU. Med andra ord, bara ettor och tvåor där. En i klassen hae glömt sin mobil i kapprummet. Den låg kvar där på morgonens rast. Vi tänkte att det nog var någon av tvåornas, eftersom de börjat droppa in till skolan vid den tiden med. Men nej, det va en klasskompis. Sedan när hon märkte att den var försvunnen började hon leta. såklart. Frågade alla som kunnat tänkas få in en borttappad mobiltelefon. Ingen visste. Frågade i vår klass, frågade tvåorna. Nej, ingen som tagit den. Såklart har någon tagit den. Den är ju försvunnen! Men hur har man samvete, när det står en tjej och frågar om någon sett den, att blåneka?!

Någon har ju tagit den. Hoppas tiden utvisar vem. Och det lär ju inte bli speciellt kul för den personen. Men det som stör mig är att man tydligen inte kan lita på någon. Det var som en annan iklassen sa. Det är ju trots allt någon vi trott oss kunna lita på som tagit den, det måste de vart.

Tydligen så ska man verkligen hålla sina vänner nära, men sina fiender närmre. Yes, ingen går säker. Håll ögonen öppna xD

Take Care!